Det är söndag och klockan är tjugo i nio. Jag sitter vid köksbordet med datorn framför mig och en halv kopp kallt kaffe bredvid. Solen har precis börjat tränga sig genom våra fönster, som är täckta av frost och iskristaller.
Jag har redan hunnit vara vaken i några timmar. Dagen började med att grubbla i sängen, för att sedan ta ut hunden i -20 grader, koka kaffe och slökolla Husdrömmar i Sicilien. Några avsnitt senare stängde jag av teven med en en känsla av både inspiration och frustration. Inspirerad av Marie och Bill som gör sina drömmar till verklighet utan att tveka. Frustrerad över att jag inte har en tydlig dröm ännu. Eller, snarare att jag har lite för många, lite för otydliga drömmar.
För några dagar sedan var det nyårsafton, som i vanlig ordning följdes av nyårsdagen. Den första januari är unik på många sätt, främst för att det är en av få dagar där konceptet ”att göra ingenting” accepteras. Det råder också samhällelig konsensus om att det är den nationella pizzadagen1. Vi kunde till och med läsa på SVT om våra partiledares favoritpizza under denna dag. Ulf föredrar Hawaii och Magdalena äter gärna carpicciosa2. Kanske säger det något om deras politik? Eller kanske säger det mer om vår personifiering av dagens politik? Att vi väljer en person, snarare än en ideologi. ”Hon är rätt fram, jag gillar henne”, ”Han vågar säga sanningen”, ”Jaså Jimmie gillar kebab, det trodde jag inte” osv.
Oavsett kan vi konstatera att många äter pizza på nyårsdagen, även våra partiledare.
Första januari är också den icke-kristna, men västerländska, söndagen. En viktig dag för att samla krafter inför den andra januari då vi ska ”börja ett nytt liv” och uppfylla våra nyårslöften. Jag personligen har inget löfte i år, jag har ju lite för många idéer och drömmar för att kunna välja ett mål. Jag har däremot reflekterat över mitt egna liv och min riktning. Jag vill nog att det ska vara lite mer som den första januari, det vill säga kravlöst, ”operfekt” och förlåtande. Jag vill också hålla fast i den inspiration, snarare än frustration, som jag känner efter att ha sett glimtar av Maries och Bills liv. Där drömmar, lek, kreativitet, spontanitet och njutning får ta plats.
Det är nog därför jag sitter här just nu. En undanträngd längtan efter att uttrycka mig kreativt och i text väcktes till liv imorse. Kanske leder detta till att en av mina drömmar uppfylls? Kanske är det en enbart en tanke som blivit till handling? Ett spontant infall i en riktning, snarare än en milstolpe i en välkonstruerad plan?
smillaahlgren 
Lämna en kommentar